Dessa provbilar anskaffades pga att RPS bla sökte en bra ordningspolisbil. Dessa prov resulterade i anskaffningen av den senare så populära polisbilen Plymouth Valiant.
Bo Norrgård skriver i sitt avsnitt i boken "Från larmklocka till blåljus". "I oktober ställde den nybildade Rikspolisstyrelsen en provbil av märket Opel Kapitän till förfogande, fullt polisutrustad samt hade automatväxel, - en nyhet som aldrig tidigare provats på radiobilavdelningen. (I Norrköping, vår anm.) I bagageutrymmet tittade man med häpnad. Här fanns allt som behövdes vid trafikolyckor och andra för tjänsten tidigare saknade attiraljer.
Varningsskyltar, brandyxa, blinkfyrar och bärgningsverktyg. Jämförde man denna utrustning med vad som tidigare funnits i bagaget på dom kommunala bilarna - en stoppspade med ordet "Polis" samt några verktyg - så förstår man skillnaden. Förutom den förnämliga utrustningen var bilarna polismålade i svart och vitt som statspolisens bilar".
Nedan: Opel Kapitän 62/63. Gick som provbil i Norrköping 1964-65. Obs det "tunna" typsnittet på texten "Polis".
Foto: Bo Norrgård.
Tidigare, på den kommunala tiden hade en polisbil kunnat vara av vilket märke som helst och utryckningsljus m m kunde se ut "hur som helst", så man kan förstå att bilen imponerade.
Bo Norrgård fortsätter: -"Den första månaden bilen var i tjänst, var det endast av bilchefen speciellt utsedd personal som fick köra bilen. Det påstods att automatlådan gjorde bilen krångligare att köra".
Förstatligandet
Vid polisens förstatligandet 1965 ställdes den under en gemensam ledning med Carl Persson som den förste rikspolischefen. I och med detta påbörjades en epok av uppbyggnad av polisen till ett modernt och effektivt polisväsende. Nu blev all polis statspolis och detta föranledde myndigheterna att döpa om ordningsstatspolisen till "Länstrafikpolisen" vilken på orterna benämndes "Länstrafikgrupper" (allmänt uttryck LTG).
Nedan: Opel Kapitän från 1965.
Foto: Ola Kronkvist.
Antalet polisdistrikt minskades till 118. När staten nu blev huvudman för hela polisen skapades större möjligheter att samordna fordonsinköp. Plymouth Valiant blev en vanlig polisbil men naturligtvis användes på 1960 och 1970-talet även dom svenska bilarna Volvo och Saab. Förutom dessa användes också tex Dodge Van, VW och Opel. Bilarna inköptes i stora partier på en och alla bilar fick nu i stort sett samma utrustning som tidigare statspolisen haft, samt den svartvita färgsättningen och likadana utryckningsljus på taket med undantag för polisens civila bilar för trafikövervakning etc.
Rikspolisstyrelsen övertog dom kommunala bilarna
I december 1964 övertog RPS alla kommunala fordon. Pga detta blev det av naturliga skäl inte så många nyinvesteringar i fordon och utrustning för den kommunala polisen den sista tiden. Bilarna var strax före förstatligandet i många fall i ett bedrövligt skick. Det berättas att i tex Stockholm övertog RPS ca 50 fordon varav ca 15 var i ett sådant skick att dom kunde säljas vidare. Ett krav var bla att bilarna var värda minst 1000:-, annars gick dom till skrot.
Den kommunala polisens fordon var många gånger i ett dåligt skick. Det inträffade att poliser vid den kommunala polisen åkte till statspolisen för att få körförbud - speciellt gällde det när däcken var utslitna och inte fick bytas - i Stockholm var det ganska vanligt. Detta berodde kanske inte i första hand på att man ville spara, utan mer på snålhet och oförstånd från de som höll i pengarna. I vissa fall var det också tekniska fel på fordonen.
Lars-E Freeman, tidigare fordonstekniker vid Statspolisen och nu som chef för tekniska byrån, fortsatte nu tillsammans med flera mycket duktiga polismän från gamla Statspolisen som kunde det praktiska polisarbetet arbetet med att vidareutveckla fordonsinnehavet och driva den tekniska utvecklingen framåt.
Freeman berättar: - "Utan denna erfarenhet hade det inte varit möjligt att genomföra den tekniska uppbyggnaden så snabbt inom organisationen, som nu skedde. Statspolisen var alltså den plattform som låg till grund för teknikutvecklingen vid förstatligandet. Det förekom naturligtvis anskaffning av fordon och annan utrustning inom vissa distrikt där det fanns kreativa polismän och förstående chefer, men ett samlat grepp började på statspolisen och sedan än mer genom RPS 1965."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar