Herr Larsson: augusti 2016

Eugén Tajmer (13. juli 1929 i København – 21. marts 2009 i Roskilde) var en dansk sanger, manager og impresario.

Tajmer var som sin far buntmager. Men i 1960'erne blev han engageret som sanger ved byfester og i forsamlingshuse rundt i landet. Det førte til, at han blev afløser på færgerne til Sverige, hvor han senere blev fastansat. Hans gennembrud som sanger var med Tag en pause fra 1964. I 1966 opgav han sin karriere som sanger, men hjalp andres, idet han stiftede egen managervirksomhed, Tajmer Booking & Management, først med i base i Glostrup og senere i Karlslunde. Virksomheden voksede med årene til at blive Danmarks største i branchen. Tajmer samarbejdede gennem tiden bl.a. med kunstnere som Grethe Ingmann, Tonny Landy, Ulf Pilgaard, Kai Løvring, Monrad & Rislund, Shu-bi-dua, Jesper Klein, Søren Pilmark, Eddie Skoller, Peter Mygind, Kim Sjøgren, Hanne Boel, Mette Lisby,Thomas Helmig og Peter Frödin. Tajmer forhandlede bl.a. plade og tv-kontrakter for kunstnerne. Han vendte i 1970'erne kortvarigt tilbage til karrieren som sanger, udgav et par album, og arbejdede som sanger i Tivoli i 25 år.

Han døde af lymfekræft efter fire år med sygdommen.

Gästinlägg från Bengt Carlén. Hela texten var publicerad i senaste numret av Bilsport Classic.

Varför bygger man om en 1947 års Cadillac till ett rullande hem? Och varför sätter man rekord i att köra nonstop tvärs över den amerikanska kontinenten utan att stanna? När Louie Mattar var klar hade ombyggnaden kostat honom lika mycket som priset för 30 nya Cadillac-bilar. Men då hade han en bil med, bland mycket annat, kombinerad toalett och tvättmaskin.

Från början var Louie Mattars ambition att bygga om sin bil till något som gick att bo i. Men så råkade någon säga till honom att det var omöjligt att köra nonstop San Diego-New York utan att stanna och då måste han naturligtvis visa att det gick.

Efter bilen hängdes ett släp med tankar för vatten, olja och bensin men inte ens det tillskottet räckte till för att klara rekordkörningen. Längs vägen körde man in på flygfält där tankbilar fyllde på både bil och släp – utan att stanna. Punktering då? Det hade han också tänkt på genom att montera hydrauliska ”sidesteps” längs bilen så att man kunde ta sig fram till det punkterade hjulet. Vid hjulet sattes en bräda upp som man tillfälligt kunde sitta på när däcket skulle bytas. Först gick en hydraulisk hjulburen domkraft ner som avlastade hjulet. Fram med den elektriska mutterdragen och hjulet var loss. Sedan en snabb balansgång på sidan av bilen med det tunga Cadillac-hjulet i ena handen för att hämta ett annat som förvarades på släpet. Inga extrahandtag fanns att ta tag i utan man öppnade fönstren och greppade om dörrkarmarna. En dusch på höger framskärm användes också under gång och måltiderna intogs längst bak på släpet.

Tre män turades om att köra i skift och bisittaren hade fullt upp att hålla koll på alla extrainstrument. I baksätet fanns tvättställ, rinnande vatten, spis, strykbräda, kylskåp och ett hål som kunde utnyttjas antingen för den kemiska toaletten eller tvättmaskinsinsatsen som sänktes ner i hålet. ”Effekterna” efter toabesöket samlades i en plastbehållare som lämnades över till någon som körde jämsides med Cadillacen.

Rekordkörningen SAN Diego-New York och tillbaka pågick under tiden 20-27 september 1952 och världsrekordet man satte gäller fortfarande: 6.320 miles utan stopp.

Sedan 1999 är bilen deponerad på San Diego Automotive Museum i Kalifornien.