23 juli 2013

Från Nordkorea till spelande signalhorn...

...kan steget tyckas vara långt, men inte på Larssons Blogg inte. På Perras Motornostalgi diskuteras livligt (nåja) Larssons och Perras kriminella förflutna. Larsson måste därför här och nu visa hur hans spelande signalhorn lät. Hur någon kan tycka illa om dessa övergår Larssons förstånd.

Nordkorea och DX-radio

Gästinlägg från Karl-Erik Stridh

Nordkorea är ett extremt slutet och märkligt land men som åtminstone förr satsade sanslöst mycket pengar på propaganda. Som DX-are (lyssnare på utländsk radio) överöstes jag av en stor mängd tidskrifter, kalendrar och böcker. En del var till och med utgivna i Sverige då det fanns en lojal följeslagare i Lund. Jag har bara sparat en bråkdel av allt som postades.

Till skillnad mot vad som sändes från östeuropa kan man inte säga att det fanns något subtilt i den nordkoreanska propagandan. Jag kan knappast använda ordet PR-material.

Samtidigt visar det bilar, bussar och traktorer som vi knappast ser i andra sammanhang. Traktorer verkade ha en speciell plats i propagandan i de socialistiska länderna. Ofta visades traktorreportage i nyhetsprogrammen, som Vremja (Tid) i Sovjetunionen och Aktuelle Kamera i Östtyskland.

Bilderna är från 1971 och för att sätta dem i ett större sammanhang så kan man i grova drag säga att Nordkorea ursprungligen hade stöd av Sovjetunionen och Kina. Tidigare hade hela Koreahalvön och delar av Kina varit ockuperade av Japan. Sedan slutet av andra världskriget ockuperas delar av Japan av Sovjetunionen (idag av Ryssland). Tack vare detta stöd kunde Nordkorea angripa Sydkorea 1950, slogs sedan tillbaka till dagens stilleståndslinje. Det finns fortfarande ingen formell fred. 1971 pågick kulturrevolutionen i Kina medans dagens Kina är betydligt mera framåtsträvande även om det är samma enpartistat. Nordkorea under Kim Il Sung är i första hand baserat på koreanska traditioner (därav den märkliga personkulten och makten som går i arv) och i andra hand ett kommunistland. Han är fortsatt landets statschef som gör Nordkorea till väldens enda nekrokrati. 

Man hade troligen trummat ihop hela Pyongyangs bilbestånd för att ta gatubilderna. Staden är känd för sina breda paradgator och ytterst få bilar. Att propagandan fungerat så bra inom landet har berott på att man dels vävt in gamla traditioner men framför allt på den totala isoleringen och att befolkningen inte ges möjlighet att höra utländsk radio eller se utländsk TV. Detta till skillnad mot exempelvis Östtyskland där de flesta kunde se västtysk TV och höra utländsk radio. 

Karl-Erik Stridh









20 juli 2013

Yankee Car Meet - 2013

Som vanligt lyste solen från klar himmel när Arvika Yankee Car Club höll sin årliga Yankee Car Meet. En del tycker att det är fint väder men Larsson anser dock att det är för varmt och håller sig helst i skuggan. 

Fast det är naturligtvis bättre det än duggregn och småkallt när det är bilträff. Hur som helst kom det ca 300 fordon som fick samsas i och utanför parken. I år hade vi satt en gräns på 250 bilar inuti - kl 11:30 var det fullt. Tror att det var nionde året i rad som träffen hölls.

Nu väntar kvällens och nattens äventyr med cruising och dans i parken för de som så önskar.



18 juli 2013

"Arne i Sunne"

I kväll gjordes det ett besök hos "Arne i Sunne" för att bese hans nya lokal samt att på plats se hans utbud av begagnade vagnar av amerikanskt snitt.

Det blev inga bilaffärer idag men en trevligt stund med prat och fika.



14 juli 2013

Dodge Dart Pioneer -60

Fast det gäller att inte lägga steken på fel grill när gästerna skrytsamt nog parkerar sin nya vagn så nära huset.


11 juli 2013

Veckans torsdagsträff...

...gick till den vackert belägna Björknäs Sommargård utanför Arvika och dess café. Där inmundigades det räksmörgåsar m m som den nästan oförberedda personalen bredde för brinnande livet. Bra jobbat!




Solglas - och lite värmländsk mejerihistoria

Larssons kära sambo har glädjande nog blivit mer och mer intresserad av gamla prylar. Det visar inte minst hennes val av sambo! Glasspåsar från Solglass är hennes senaste fynd - tillverkade före 1967 om Larsson fattat historiken nedan rätt.


På 1800-talet fanns det mejerier på en del större gårdar i värmländska lantbruksbygder, som Värmlandsnäs och Ölme/Väse. Senare startades en del bymejerier.

Under 1880-talet kom den nya uppfinningen separatorn allmänt i bruk och satte fart på utvecklingen av mejerier. 1894 fanns det 88 mejerier i Värmland.

1909 bildades Karlstadsortens Mjölkförening, som 1915 byggde mejeri vid Våxnäsgatan (där länsstyrelen nu ligger).

Från 1896 till 1915 bildades 35 andelsmejeriföreningar i länet. En del upphörde efter några år, andra slöt sig samman till mejeriföreningar i åtta större områden (Säfflebygden, Nordmarken, Arvikanejden,Fryksdalen, Klarälvdalen, Filipstadsnejden, Kristinehamnsorten och Karlstadsorten).

1932 bildades Värmlands Mejeriförbund.

1948 gick Säffles och Karlstads mejeriföreningar ihop, och fick året efter sällskap av Arvika.

1959 byggdes Karlstads nya mejeri på Gruvlyckan.

1961 slog sig Fryksdalens och Klarälvdalens föreningar ihop, likaså Nordmarkens och Filipstads.

1967 bildades Värmlandsmejerier. Då fanns mejerier i Karlstad, Säffle, Arvika, Årjäng, Torsby, Munkfors, Filipstad och Kristinehamn. Munkfors lades ner samma år, Säffle 1969, Filipstad och Kristinehamn 1971.Mejeriet i Torsby lades ner 1985.

1991 gick Värmlandsmejerier ihop med Dalamejerier och Södra Hälsinglands Mejeriförening och bildade Milko.

2002 försvann mejeriet i Arvika, och nu är hela den värmländska mejerirörelsen ett minne blott – om man inte räknar det privata mejeriet i Nysäter, som köper mjölk av Milko och tillverkar turkisk yoghurt. Mjölken dit ska i fortsättningen komma från Grådö i Dalarna.

Källa: VF

10 juli 2013

Resebrev från Taiwan, del 2

Gästinlägg från Karl-Erik Stridh

Sedan brukar man alltid upptäcka något lusigt på hotellet. I detta fallet att rummen hade säkerhetsdörrar som inte var infästa i dörrvalven utan satt monterade på väggen inne i rummet.

Jag blev även förvånad att Mumintrollen tydligen har okända kusiner i österled. Skotermackarna var trevliga och pumparna ser ut som robotar. Kanske man kan säga alle man till pumparna?

Chiang Kai-Shek Memorial i Taipei har 89 trappsteg upp till monumentet. De representerar hans ålder vid dödsfallet. Cadillacen från 1955 fick han av kineser bosatta i Filippinerna. Den är försedda med bland annat pansarglas och väger 3 ton. Han åkte dock inte särskilt ofta i den då han hade andra bilar.

Fågelinfluensan tar man på allvar och det finns varningar på en del offentliga platser. De svarta bussarna ska man nog undvika att åka med.

Se även här för fler bilder från Chiang Kai-Shek Memorial.

Säkerhetsdörrar som inte var infästa i dörrvalven utan satt monterade på väggen.


Mumintroll. 

Skoterutfärd.


Skotermack.

 Cadillac från 1955.

Pansarglas, vagnen väger tre ton.

Fickparkering.

MC-handlare.

MC-handlare.

Varning för fågelinfluensa:

Polisbussar.

Resebrev från Taiwan, del 1

Gästinlägg från Karl-Erik Stridh

Jag är inne på min tredje semestervecka. Jag inledde med 1,5 vecka i Taiwan, ett intressant resmål med få turister. Man slipper säljare och tiggare, prisnivån är låg. Samtidigt är Taiwan ett modernt industriland med rena städer, mycket låg brottslighet och kommunikationer som vi bara kan drömma om i Sverige.

Gatunäten i städerna är byggda för framkomlighet. Det går att parkera på gatorna, inga parkeringsautomater. Bussfiler finns på de breda avenyerna, alltså inte i syfte att hindra övrig trafik. Det finns gott om trafikljus men de är synkroniserade och är kompletterade med digital nedräkning. De gående ser hur lång tid de har kvar av grön gubbe (som dessutom är animerad) medan trafiken ser hur lång tid det är kvar på röd signal. Resultat, ingen rusar vilt över gatan, ingen står och rusar motorn i väntan på grönt. Många kör skooter som är smidig i stadstrafik. Precis före övergångsstället finns en särskild ruta för skotrar eftersom de startar snabbare än övrig trafik. I de flesta korsningar svänger skotrar inte till vänster utan kör över korsningen och ställer sig i en särskild ruta framför övergångsstället på den korsande gatan där det står väntande trafik. Mycket smidigt, kommer aldrig att införas i Sverige!

Kommunikationerna mellan städerna är i helt annan klass än i Sverige. Tågen går och kommer enligt tidtabellen. Det ordinarie järnvägsnätet består av lokaltåg som stannar på alla stationer och expresståg som stannar på de större stationerna. Spårvidden är 1067 mm (3 foot 6 inches) så det är formellt smalspår. Detta är dock en mycket utbredd standard som det anges två källor till. Den ena är Kap-provinsen i Sydafrika som började bygga sitt nät med denna standarden 1873 men den hade utvecklats 1862 i Norge av Carl Abraham Pihl så av dubbel anledning brukar standarden kallas Cap gauge. http://en.wikipedia.org/wiki/Cape_gauge

Sedan finns det även en höghastighetslinje - inga "snabbtåg". Denna trafikeras av en variant av den japanska Shinkanzen med en toppfart på 300 km/h. Här är det normalspår 1435 mm. Tågen är byggda i Japan men anpassade till ett varmare klimat och högre säkerhetskrav. Denna linjen går i tunnel i Taipei-området och sedan på pelare större delen av sträckningen. Även tunnelbanorna i Taipei och Kaohsiung använder normalspår.

Vägnätet består till stor del av snabbvägar / motorvägar som går i miltals på pelare. Man kan säga att man lyft vägstandarden till en högre nivå än i Sverige. Definitivt inga obehagliga staketvägar!

I Taipei står väldens tredje högsta byggnad Taipei 101 med 101 våningar. Här finns väldens snabbaste hissar med en maxfart på 60 km/h.

I trafiken såg jag bara tre äldre bilar. Två var 70-tals Mercedes och den tredje var en Jensen som troligen hade importerats från USA eftersom den hade väldiga gummiklumpar.

Japanska bilmärken dominerar. Jag bifogar några bilder på Nissan Verita som är en lyxigare version av Micra, på vissa marknader såld som Nissan Bolero. Jag såg även bil som är ett uppenbart plagiat av Volkswagen typ 2 (VW-bussen) men kunde inte urskilja något fabrikat. Jag misstänker att den är japansk.

Tunga motorcyklar var mycket ovanliga. Det var mest skotrar och enstaka 125-kubikare. Royal Enfield av 50-talsmodell tillverkas fortfarande i Indien och exporteras bl.a. till Europa. En mindre upplaga försågs med en industridiesel.

Chiang Kai-Shek var Taiwans store ledare. Jag ska inte fördjupa mig i politik men det kanske behövs en bakgrund för att förstå relationerna med fastlandet och Japan. Kina var länge ett kejsardöme och det fanns olika dynastier. Japan hade länge en expansionspolitik. Vid det första japansk-kinesiska kriget blew Taiwan japansk 1895 och förblev det i 50 år till slutet av andra världskriget 1945. Kina hade länge varit slutet mot omvärlden och västländer hade krigat där för att tilltvinga sig handel. På så vis skapades exempelvis den brittiska kronkolonin Hong Kong. Den blev senare trångbodd så Storbritannien hyrde mark i 100 år av Kina. Det var de stadsdelar som kallades New Territories och som måste lämnas tillbaka 1997 (om inte hyreskontraktet hade förlängts). Eftersom Hong Kong inte skulle ha fungerat om det kluvits lämnades hela kolonin över till Kina det året med löfte om särskilt styre.

På 1930-talet var Chiang Kai-Shek ledare för Komingtan som var ett nationalsistparti. Han enade stora delar av Kina och hade även inspirarats av den västerländska religiösa rörelsen metodisterna. Han förespråkade ett moderniserat Kina. Mao Tse Tung tog dock makten i Kina 1949 efter ett längre inbördeskrig. Nationalsisterna samlade sig därför på Taiwan som formellt heter Republiken Kina (Republic of China). Landet var representerat i FN men 1972 valde USA:s dåvarande president Richard Millhouse Nixon att istället knyta kontakter med fastlandet. Detta kan tyckas märkligt eftersom kulturrevolutionen pågick och så gjorde även Vietnamkriget. Resultatet blev att Fastlandskina fick platsen i FN istället och Taiwan fick problem att ansluta sig till diverse internationella organisationer. Fastlandet har även gjort anspråk på ön trots att den inte tillhört Kina sedan 1895, möjligen mellan 1945 och 1949 men då pågick inbördeskrig på fastlandet. På senare år har förhållandet lugnat ned sig något. Taiwanaseiska företag har ofta produktionsanläggningar på fastlandet och man behöver inte längre flyga till Hong Kong och byta plan där utan det finns även några direktflyg mellan ön och fastlandet. Men sedan finns det orosmoment som omstridda öar, även en ögrupp där Japan gör anspråk. Detta var den mycket korta versionen.

Nissan Verita som är en lyxigare version av Micra, på vissa marknader såld som Nissan Bolero.



Finns även i rött.

Plagiat av Volkswagen typ 2.

Keelung Vulcan Classic.