Gränsen mellan flipp och flopp kan vara hårfin. Anders Værnéus har valt ut fyra glasklara succéer i svensk båtindustri. Samt en båt som borde ha blivit det.
Ivan Troëng imponerar på mig. Han är sedan decennier den största ivraren för bärplan vi haft i Sverige. Redan från sent 1930-tal har jag hittat hans insändare och förklaringar av varför bärplanstekniken är överlägsen traditionell skrovkonstruktion. Han tog fram kurvor och diagram. Producerade lösa bärplans-kit som du kunde köpa och själv montera på din campingbåt. Ivan kämpade verkligen för att tekniken skulle spridas till dig och mig. Men hans idoga arbete rönte mycket liten uppskattning. Det blev oftare hånleenden än intresserade ryggdunkningar. Och med 1960-talets intåg försvann hans insändare ur tidningarna och saken föll i glömska.
1975 måste den gode Ivan ha mått som en prins. På båtmässan Allt för Sjön i Stockholm stod då en bärplansbåt. En äkta. Serietillverkad i full skala. Magnifikt. Båtmodellen hette Volga och togs in av Wiking Marin i Täby utanför Stockholm. Skrov, inredning, bärplan och allt var byggt av aluminium och under motorluckan bak dolde sig en marinkonverterad Zil-V8 som drev via rak axel eller drev.
Vi Båtägare fick en som redaktionsbåt den sommaren. En underbar båt att köra. Skrovet dansade fram en halvmeter ovan vattenytan helt utan vatten- eller skrovljud. Dansen blev emellertid tyngre för var distansminut som avverkades, och snart gick båten ur plan trots fullt varv på motorn. En titt under durken förklarade att fukten i skorna inte var fotsvett utan havsvatten, som i ganska så stora mängder hade trängt in i det nitade skrovet. Bättre hopsatt och med högre finish borde Volgan ha blivit en succé. Och varför inte bärplanstekniken har slagit igenom i dagens energijakt är för mig en gåta. En flipp som ännu inte flippat.
Text: Anders Værnéus. Källa: http://www.maringuiden.se/nyheter/_/b%C3%A5treportage/5-succ%C3%A9er-volga-r1372
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar