Resebrev från Taiwan, del 1

Gästinlägg från Karl-Erik Stridh

Jag är inne på min tredje semestervecka. Jag inledde med 1,5 vecka i Taiwan, ett intressant resmål med få turister. Man slipper säljare och tiggare, prisnivån är låg. Samtidigt är Taiwan ett modernt industriland med rena städer, mycket låg brottslighet och kommunikationer som vi bara kan drömma om i Sverige.

Gatunäten i städerna är byggda för framkomlighet. Det går att parkera på gatorna, inga parkeringsautomater. Bussfiler finns på de breda avenyerna, alltså inte i syfte att hindra övrig trafik. Det finns gott om trafikljus men de är synkroniserade och är kompletterade med digital nedräkning. De gående ser hur lång tid de har kvar av grön gubbe (som dessutom är animerad) medan trafiken ser hur lång tid det är kvar på röd signal. Resultat, ingen rusar vilt över gatan, ingen står och rusar motorn i väntan på grönt. Många kör skooter som är smidig i stadstrafik. Precis före övergångsstället finns en särskild ruta för skotrar eftersom de startar snabbare än övrig trafik. I de flesta korsningar svänger skotrar inte till vänster utan kör över korsningen och ställer sig i en särskild ruta framför övergångsstället på den korsande gatan där det står väntande trafik. Mycket smidigt, kommer aldrig att införas i Sverige!

Kommunikationerna mellan städerna är i helt annan klass än i Sverige. Tågen går och kommer enligt tidtabellen. Det ordinarie järnvägsnätet består av lokaltåg som stannar på alla stationer och expresståg som stannar på de större stationerna. Spårvidden är 1067 mm (3 foot 6 inches) så det är formellt smalspår. Detta är dock en mycket utbredd standard som det anges två källor till. Den ena är Kap-provinsen i Sydafrika som började bygga sitt nät med denna standarden 1873 men den hade utvecklats 1862 i Norge av Carl Abraham Pihl så av dubbel anledning brukar standarden kallas Cap gauge. http://en.wikipedia.org/wiki/Cape_gauge

Sedan finns det även en höghastighetslinje - inga "snabbtåg". Denna trafikeras av en variant av den japanska Shinkanzen med en toppfart på 300 km/h. Här är det normalspår 1435 mm. Tågen är byggda i Japan men anpassade till ett varmare klimat och högre säkerhetskrav. Denna linjen går i tunnel i Taipei-området och sedan på pelare större delen av sträckningen. Även tunnelbanorna i Taipei och Kaohsiung använder normalspår.

Vägnätet består till stor del av snabbvägar / motorvägar som går i miltals på pelare. Man kan säga att man lyft vägstandarden till en högre nivå än i Sverige. Definitivt inga obehagliga staketvägar!

I Taipei står väldens tredje högsta byggnad Taipei 101 med 101 våningar. Här finns väldens snabbaste hissar med en maxfart på 60 km/h.

I trafiken såg jag bara tre äldre bilar. Två var 70-tals Mercedes och den tredje var en Jensen som troligen hade importerats från USA eftersom den hade väldiga gummiklumpar.

Japanska bilmärken dominerar. Jag bifogar några bilder på Nissan Verita som är en lyxigare version av Micra, på vissa marknader såld som Nissan Bolero. Jag såg även bil som är ett uppenbart plagiat av Volkswagen typ 2 (VW-bussen) men kunde inte urskilja något fabrikat. Jag misstänker att den är japansk.

Tunga motorcyklar var mycket ovanliga. Det var mest skotrar och enstaka 125-kubikare. Royal Enfield av 50-talsmodell tillverkas fortfarande i Indien och exporteras bl.a. till Europa. En mindre upplaga försågs med en industridiesel.

Chiang Kai-Shek var Taiwans store ledare. Jag ska inte fördjupa mig i politik men det kanske behövs en bakgrund för att förstå relationerna med fastlandet och Japan. Kina var länge ett kejsardöme och det fanns olika dynastier. Japan hade länge en expansionspolitik. Vid det första japansk-kinesiska kriget blew Taiwan japansk 1895 och förblev det i 50 år till slutet av andra världskriget 1945. Kina hade länge varit slutet mot omvärlden och västländer hade krigat där för att tilltvinga sig handel. På så vis skapades exempelvis den brittiska kronkolonin Hong Kong. Den blev senare trångbodd så Storbritannien hyrde mark i 100 år av Kina. Det var de stadsdelar som kallades New Territories och som måste lämnas tillbaka 1997 (om inte hyreskontraktet hade förlängts). Eftersom Hong Kong inte skulle ha fungerat om det kluvits lämnades hela kolonin över till Kina det året med löfte om särskilt styre.

På 1930-talet var Chiang Kai-Shek ledare för Komingtan som var ett nationalsistparti. Han enade stora delar av Kina och hade även inspirarats av den västerländska religiösa rörelsen metodisterna. Han förespråkade ett moderniserat Kina. Mao Tse Tung tog dock makten i Kina 1949 efter ett längre inbördeskrig. Nationalsisterna samlade sig därför på Taiwan som formellt heter Republiken Kina (Republic of China). Landet var representerat i FN men 1972 valde USA:s dåvarande president Richard Millhouse Nixon att istället knyta kontakter med fastlandet. Detta kan tyckas märkligt eftersom kulturrevolutionen pågick och så gjorde även Vietnamkriget. Resultatet blev att Fastlandskina fick platsen i FN istället och Taiwan fick problem att ansluta sig till diverse internationella organisationer. Fastlandet har även gjort anspråk på ön trots att den inte tillhört Kina sedan 1895, möjligen mellan 1945 och 1949 men då pågick inbördeskrig på fastlandet. På senare år har förhållandet lugnat ned sig något. Taiwanaseiska företag har ofta produktionsanläggningar på fastlandet och man behöver inte längre flyga till Hong Kong och byta plan där utan det finns även några direktflyg mellan ön och fastlandet. Men sedan finns det orosmoment som omstridda öar, även en ögrupp där Japan gör anspråk. Detta var den mycket korta versionen.

Nissan Verita som är en lyxigare version av Micra, på vissa marknader såld som Nissan Bolero.

Finns även i rött.

Plagiat av Volkswagen typ 2.

Keelung Vulcan Classic.