 |
| National Geographic, maj 1958. |
30 april 2017
29 april 2017
Motordagen 29 april 2017
I dag inföll traditionsenligt Motordagen vilken anordnas i samverkan mellan Arvika Yankee Car Club, Arvika fordonsmuseum, Jösse MC, Åmotfors MC och Aktiva Arvika. Som vanligt en trevlig blandning av folk, bilar och MC.
Fler bilder här:
28 april 2017
27 april 2017
26 april 2017
25 april 2017
Öststatsbilar
Kent Rydén har skickat in två bilder på östatsbilar fotograferade i Rügen. Larsson är inte så haj på öststatsbilar men bör vara en Wartburg Camping 311 eller 312 och en Traband 601?
24 april 2017
Kemlo från satellit K
The Kemlo series is a series of children's science fiction novels written by Reginald Alec Martin, under the pseudonym of E. C. Eliott. The first book, Kemlo and the Crazy Planet was published in 1954; the fifteenth and final book in the series, Kemlo and the Masters of Space, was published in 1963.
Källa: Wikipedia Läs mer här:
23 april 2017
EL MOROCCO - OKÄND VARIANT AV CHEVROLET
Gästinlägg från Bengt Carlén
Visar bilden tre Chevor från 1956-57? Fel! Det är tre El Morocco!
Mycket kort: Affärsmannen Ruben Allender i Detroit var en riktig Cadillac-älskare men tyckte det var synd att inte fler landsmän hade råd att köpa och köra denna bil. Så han köpte fabriksnya Chevrolet Bel Air -56 och -57, som inte var helt olika den större Cadillac, och efter diverse ändringar på utsidan såg de ut som små Cadillac. Namnet blev El Morocco och det har sagts att namnet skulle knyta an till Cadillac Eldorado. Ingen vet säkert och efter 60 år finns det ingen att fråga.
Hur mycket kostade en El Morocco? Jo, exempelvis en El Morocco Convertible -56 kostade 3.250 dollar vilket var 807 dollar mer än vad ursprungsbilen Chevrolet Bel Air Convertible kostade.
Chevrolet 1955-57 har ju alltid betraktats vara i en klass för sig och setts som mer eller mindre customiserade redan från fabriken och såg ut att vara betydligt dyrare än vad de i själva verket var. Formspråket var inte heller så olikt den större Cadillac. Men när Allender fick se 1958 års Chevrolet tappade han lusten att fortsätta El-Morocco-projektet. 58:orna liknade inte alls Cadillac så som de gjort tidigare och att bygga om dom till Cadillac-utseende skulle ha blivit allt för kostsamt. Efter 34 El Morocco somnade projektet in.
Marv Siesel i San Diego i Kalifornien har tre El Morocco som han låtit renovera till nyskick hos Tel Powney som driver företaget D`Elegance i Fallbrook, Kalifornien. När renoveringarna gjordes arbetade svenskarna Lars och Anders Blomberg, Lennart Gustafsson, Bengt Andersson och Pasi Kallunki hos Tel Powney och det är Pasi som har lackerat bilarna. Lackeringar av ett så förstklassigt slag att Marv inte gärna tar ut bilarna i trafiken av rädsla för att få stenskott.
-Jag tycker nog att Allender lyckades bäst med 1957 års Convertible. Det är nog den som mest liknar en Cadillac, säger Marv som under åren som gått träffat åtskilliga personer som trott sig veta allt om Chevrolet men ändå inte känt till El Morocco, så exklusivt och okänt har märket varit.
Text och bild har tidigare varit införd i Bilsport Classic. Ytterligare ett inlägg om dessa vagnar finns här:
Text och bild har tidigare varit införd i Bilsport Classic. Ytterligare ett inlägg om dessa vagnar finns här:
22 april 2017
Så där ja... del 2
Det är väl bara vi gamla gubbar som åker omkring med vagnsmärken nu för tiden, även om det är mest på kul? I dag åkte i alla fall Svensk Räddningstjänsts vagnsmärke upp på kylarmaskeringen.
Sedan kan man komplettera med tex Falcks Räddningskår, M, Trafikförsäkringsanstalternas förtjänstmärke eller Motorförarnas Helnykterhetsförbund (nja kanske inte MHF då). Alla från egen samling.
Det fanns ju massor med vagnsmärken förr i tiden från alla möjliga organisationer - ett utmärkt samlarområde för övrigt.
Hur som helst är Larssons vagn nu utrustad för de flesta eventualiteter. I samband med att extraljusen kommer att monteras får man kanske ta bort hela rasket?
21 april 2017
20 april 2017
19 april 2017
18 april 2017
Edlings slitkänga
Carlsson & Åqvist är ett företag i Örebro, grundat 1890 som grosshandlarfirma inom skobranschen.
Företaget grundades av Erik Åqvist och F. A. Carlsson. Erik Åqvist kom från Tisenö i norra Östergötland, och hade tidigare varit skomakarlärling. Den 22 år äldre F. A. Carlsson ägde en skofirma i Kumla tillsammans med handelsresande Alfred Hedström. I samband med grundandet övertog Åqvist den liksom han själv djup religiöse skohandlare Carl Erik Peterssons kundkrets, vilket bidrog till firmans snabba tillväxt. Under åren 1892 och 1898 sexdubblades företagets försäljning, främst genom att man lyckades bli ensamförsäljare av Örebro skofabrik AB:s produkter.
Läs mer här:
Den galopperande stekpannan
Reprisinlägg från 2012
Ur Ericssons brokiga historia har vi hittat denna episod från krisåren i början av 1930-talet. Den har nedtecknats av Ivan Lundh och C-G Löfgren, två medarbetare som på den tiden arbetade vid L M Ericssons Försäljningsaktiebolag, där historien utspelades 1934.
Efter Kreuger-sammanbrottet och under rekonstruerandet av moderbolaget blev det tyvärr nödvändigt att friställa och permittera en stor del av personalen på såväl fabriken som på kontoret.
För att hålla maskinerna igång och för att undvika att avskeda alltför stor del av den gamla arbetarstammen gjorde ledningen stora ansträngningar för att söka nya tillverkningar vid sidan av den minskade orderingången av den ordinarie fabrikationen.
Bland några av dessa tillverkningar av större omfattning var: Kassaregister, sedermera Svenska Kassaregister AB, System Paulius precisionsbarometrar och höjdmätare, AB Ekonomiregistrets Bokföringsmaskiner. Därutöver åtog vi oss även smärre tillverkningar av olika slag såsom tält- och campingsängar, stekpannor, pressning av rostfria kökskärl, en rakhyveldetalj med mera.
Då den svenska materielförsäljningen, som sköttes från Kungstornet i Stockholm, var inkörsporten för alla svenska order med vissa undantag för stationsväxlar till Telegrafverket, kom vi att handlägga dessa order med de nöjen och bekymmer som följer med nya tillverkningar.
En tragikomisk episod under denna tid var historien om den galopperande och i en del fall exploderande stekpannan, en följd av LM-kvalitet.
Vi fick en dag besök av en uppfinnare och hans förslagsman som önskade att LM Ericsson skulle åta sig tillverkningen av 10 000 stekpannor. Det var världens förnämsta stekpanna med jämn värme, omöjlig att bränna vid i. Intyg om pannans förträfflighet var utfärdat av dåtidens mycket välkända källarmästare, den legendariske restaurangmannen Ekegårdh på Operakällaren i Stockholm.
Från verkstaden erhöll vi kalkyl på stekpannan och kontrakt avslutades med en känd grossist inom branschen på leverans av 10 000 pannor för en delleverans om ett par hundra snarast möjligt.
Tillverkningen sattes igång och den första delleveransen verkställdes till grossisten som otåligt väntade på leveransen. Han hade en stor stab av gårdfarihandlare som skulle göra en försäljningskampanj runt på landsbygden med demonstration av nyheter inom köksbranschen.
Efter ett par veckor kom provleveransen i retur jämte annullering av kontraktet från den upprörde grossisten med en målande detaljbeskrivning hur demonstrationen av världens förträffligaste stekpanna hade gått till. Den resande gårdfarihandlaren samlade husmödrarna när han kom till en by i ett av byns kök. När alla var samlade satte han pannan på spisen för att steka fläsk.
Efter en stund, när pannan blivit uppvärmd, började den dansa runt på spisen för att så småningom ta små hopp och efter ytterligare några minuter exploderade den med en knall så att fläskbitarna flög upp i taket och flottet stänkte runt i köket på de förskräckta bondmororna, som hastigt störtade på dörren.
Anledningen till missödet var följande: Pannan hade dubbel botten med en isolerande massa mellan bottnarna. Provpannans bottnar var hopfalsade för hand med en hammare, varvid falsen givetvis ej blev så tät som när pannan kom under fabrikation, då de båda bottnarna sammanpressades i en kraftig maskinpress.
Nu råkade dessutom vid pressningen massan vara något fuktig, varför stekpannan vid uppvärmningen på spisen blev en liten ångpanna utan säkerhetsventil. Felet avhjälptes lätt med att borra ett litet hål under skaftfästet för eventuell ånga, och så var sagan om den galopperande stekpannan slut. Man kan naturligtvis fråga sig varför pannan ej provades i provrummet för leveransen, men man får väl förlåta verkstaden och provrummet att så ej blev fallet, då man aldrig tidigare fabricerat stekpannor på LM. Tiderna var dessutom sådana att det var ont om fläsk.
Grossisten var dock så skakad av upplevelsen att han, efter det vi förklarat för honom anledningen till missödet och att felet nu var avhjälpt, endast beställde 500 pannor åt gången och så småningom 1 000 tills partiet tog slut. Därefter blev han mycket besviken att LM inte ville åta sig ytterligare leveranser av världens förträffligaste stekpanna. Men då hade fabriken kommit igång igen med sina egna tillverkningar av världens förträffligaste telefoner.”
Källa: www.ericssonhistory.com
Ur Ericssons brokiga historia har vi hittat denna episod från krisåren i början av 1930-talet. Den har nedtecknats av Ivan Lundh och C-G Löfgren, två medarbetare som på den tiden arbetade vid L M Ericssons Försäljningsaktiebolag, där historien utspelades 1934.
Efter Kreuger-sammanbrottet och under rekonstruerandet av moderbolaget blev det tyvärr nödvändigt att friställa och permittera en stor del av personalen på såväl fabriken som på kontoret.
För att hålla maskinerna igång och för att undvika att avskeda alltför stor del av den gamla arbetarstammen gjorde ledningen stora ansträngningar för att söka nya tillverkningar vid sidan av den minskade orderingången av den ordinarie fabrikationen.
Bland några av dessa tillverkningar av större omfattning var: Kassaregister, sedermera Svenska Kassaregister AB, System Paulius precisionsbarometrar och höjdmätare, AB Ekonomiregistrets Bokföringsmaskiner. Därutöver åtog vi oss även smärre tillverkningar av olika slag såsom tält- och campingsängar, stekpannor, pressning av rostfria kökskärl, en rakhyveldetalj med mera.
Då den svenska materielförsäljningen, som sköttes från Kungstornet i Stockholm, var inkörsporten för alla svenska order med vissa undantag för stationsväxlar till Telegrafverket, kom vi att handlägga dessa order med de nöjen och bekymmer som följer med nya tillverkningar.
En tragikomisk episod under denna tid var historien om den galopperande och i en del fall exploderande stekpannan, en följd av LM-kvalitet.
Vi fick en dag besök av en uppfinnare och hans förslagsman som önskade att LM Ericsson skulle åta sig tillverkningen av 10 000 stekpannor. Det var världens förnämsta stekpanna med jämn värme, omöjlig att bränna vid i. Intyg om pannans förträfflighet var utfärdat av dåtidens mycket välkända källarmästare, den legendariske restaurangmannen Ekegårdh på Operakällaren i Stockholm.
Från verkstaden erhöll vi kalkyl på stekpannan och kontrakt avslutades med en känd grossist inom branschen på leverans av 10 000 pannor för en delleverans om ett par hundra snarast möjligt.
Tillverkningen sattes igång och den första delleveransen verkställdes till grossisten som otåligt väntade på leveransen. Han hade en stor stab av gårdfarihandlare som skulle göra en försäljningskampanj runt på landsbygden med demonstration av nyheter inom köksbranschen.
Efter ett par veckor kom provleveransen i retur jämte annullering av kontraktet från den upprörde grossisten med en målande detaljbeskrivning hur demonstrationen av världens förträffligaste stekpanna hade gått till. Den resande gårdfarihandlaren samlade husmödrarna när han kom till en by i ett av byns kök. När alla var samlade satte han pannan på spisen för att steka fläsk.
Efter en stund, när pannan blivit uppvärmd, började den dansa runt på spisen för att så småningom ta små hopp och efter ytterligare några minuter exploderade den med en knall så att fläskbitarna flög upp i taket och flottet stänkte runt i köket på de förskräckta bondmororna, som hastigt störtade på dörren.
Anledningen till missödet var följande: Pannan hade dubbel botten med en isolerande massa mellan bottnarna. Provpannans bottnar var hopfalsade för hand med en hammare, varvid falsen givetvis ej blev så tät som när pannan kom under fabrikation, då de båda bottnarna sammanpressades i en kraftig maskinpress.
Nu råkade dessutom vid pressningen massan vara något fuktig, varför stekpannan vid uppvärmningen på spisen blev en liten ångpanna utan säkerhetsventil. Felet avhjälptes lätt med att borra ett litet hål under skaftfästet för eventuell ånga, och så var sagan om den galopperande stekpannan slut. Man kan naturligtvis fråga sig varför pannan ej provades i provrummet för leveransen, men man får väl förlåta verkstaden och provrummet att så ej blev fallet, då man aldrig tidigare fabricerat stekpannor på LM. Tiderna var dessutom sådana att det var ont om fläsk.
Grossisten var dock så skakad av upplevelsen att han, efter det vi förklarat för honom anledningen till missödet och att felet nu var avhjälpt, endast beställde 500 pannor åt gången och så småningom 1 000 tills partiet tog slut. Därefter blev han mycket besviken att LM inte ville åta sig ytterligare leveranser av världens förträffligaste stekpanna. Men då hade fabriken kommit igång igen med sina egna tillverkningar av världens förträffligaste telefoner.”
Källa: www.ericssonhistory.com
17 april 2017
16 april 2017
Monark - inte bara för kungligheter
Gästinlägg från Bengt Carlén
Monark har väl framför allt förknippats med cyklar, motorcyklar och mopeder men har haft ett betydligt bredare produktsortiment än så. Bl.a. skidor samt radio och TV-apparater.
Mannen bakom Monark hette Birger Svensson och har betecknats som den fattige pojken som blev Sveriges cykelmonark. Det var i Varberg som Monark, med start 1908, växte fram men av en slump erbjöds han 1937 att köpa Tobo bruk i Uppland där han snart startade tillverkning av radioapparater och skidor efter att en skidfabrik i Kil i Värmland köpts in och flyttats till Tobo. Skidtillverkningen, vars skidor såldes under namnet Limex, flyttades senare till Edsbyn.
På 50-talet kom TV:n som en ny Monark-produkt men 1967 var det slut med Monarktillverkningen i Tobo.
Monark har väl framför allt förknippats med cyklar, motorcyklar och mopeder men har haft ett betydligt bredare produktsortiment än så. Bl.a. skidor samt radio och TV-apparater.
Mannen bakom Monark hette Birger Svensson och har betecknats som den fattige pojken som blev Sveriges cykelmonark. Det var i Varberg som Monark, med start 1908, växte fram men av en slump erbjöds han 1937 att köpa Tobo bruk i Uppland där han snart startade tillverkning av radioapparater och skidor efter att en skidfabrik i Kil i Värmland köpts in och flyttats till Tobo. Skidtillverkningen, vars skidor såldes under namnet Limex, flyttades senare till Edsbyn.
På 50-talet kom TV:n som en ny Monark-produkt men 1967 var det slut med Monarktillverkningen i Tobo.
15 april 2017
14 april 2017
13 april 2017
12 april 2017
Mercedes-Benz SILVERPILEN
Gästinlägg från Bengt Carlén
Världens snabbaste seriebyggda sportvagn – så beskrev Philipsons i Karlstad Bilaktiebolag den extrema sportvagn som de hade förmånen att ha som dragplåster på sin utställning i Karlstad i november 1954.
Marknadsfördes både som SILVERPILEN och 300 SL men skall inte förväxlas med den ”riktiga” 300 SL, dvs måsvingemercan med modellbeteckning W198. Något påminde de väl om varandra , måsvingedörrar hade båda, men den ”riktiga” 300 SL hade en betydligt mer avancerad design. W194 var Mercedes-Benz modellbeteckning för Silverpilen och att bilen var seriebyggd går väl inte att förneka om tio exemplar anses som serieproduktion.
Marknadsfördes både som SILVERPILEN och 300 SL men skall inte förväxlas med den ”riktiga” 300 SL, dvs måsvingemercan med modellbeteckning W198. Något påminde de väl om varandra , måsvingedörrar hade båda, men den ”riktiga” 300 SL hade en betydligt mer avancerad design. W194 var Mercedes-Benz modellbeteckning för Silverpilen och att bilen var seriebyggd går väl inte att förneka om tio exemplar anses som serieproduktion.
Annons från ett både skrynkligt och fläckigt exemplar av Nya Wermlands-Tidningen lördagen den 13 november 1954. Med tanke på att de flesta värmlänningar vid denna tidpunkt förmodligen var glada om de kunde ha råd med en sliten förkrigsbil var Silverpilen nog höjden av lyx och framtidstänkande.
AB Nordiska Beklädnadskompaniet, Ulricehamn
Reprisinlägg från 2012
Del 3
Del 3
Mer femtiotal än på bilderna nedan blir det inte... för Larssons del varade 1950-talet i runda slängar mellan 1955 och 1963 och - i något fall - fram till högertrafikomläggningen. Efter det blev det ingen vidare ordning på saker och ting...
AB Nordiska Beklädnadskompaniet, Ulricehamn
Reprisinlägg från 2012
Del 2
Del 2
Snyggare än så här blir det sällan. På nästa våning... förlåt - i nästa inlägg - blir det dambaddräkter, fritids- och campingartiklar m m.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)