Efter lite lackbättring och service var det i december 1981 dags att hämta vagnen.
Denna Dodge visade sig vara den sämsta bil jag ägt! "Allt" gick sönder! Visserligen mest småsaker, men det var varje dag någonting nytt. Startmotor och generator fick renoveras, ändå ville den varken starta eller ladda. Bromsarna drog åt olika håll olika dagar. Kylarvattnet försvann på konstiga vägar. Bilen fick motorstopp, kokade, gick inte på alla cylindrar m m, m m.
Plus detta, var denna bil utrustad med en sk smogmotor, med en mängd olika slangar och underliga ventiler som ingen kunde få ordning på. Resultatet efter otaliga verkstadsbesök blev bara att bilen drog ofantliga mängder bensin och gick dåligt.
Jag var glad när jag blev av med denna bil efter att på våren 1982 kontaktats av en bilfirma som ville köpa bilen eftersom de hade en kund som sökte en sådan här Dodge.
Den nye ägaren fick enligt uppgift ännu mer problem efter en tid, samma vecka skar motorn och bakaxeln!, veckan därpå la växellådan igen. Saab-ANA fick gå i mellan och så småningom så fick dom enl uppgift ordning på bilen (Larsson tror nog att de malde ner den för borta blev den!!) Trots alla problem med denna bil har jag ett orubbat förtroende för USA bilars kvalité och driftsäkerhet, för även i USA tillverkas det "måndagsbilar".
Man kan väl skratta så här efteråt...men det är inte kul när det ena efter det andra pajar hela tiden...tur att du fick den såld!
SvaraRaderaFörre ägaren måste ha misshandlat den, det var inte måttliga fel.
SvaraRadera