Adriano Celentano och "Lyckliga gatan".

Il ragazzo della via Gluck

Il ragazzo della via Gluck är en sång med text av Luciano Beretta och Miki Del Prete, och musik av Adriano Celentano. Sången översattes till ett antal språk, bland annat svenska (Lyckliga gatan av Anna-Lena Löfgren) och franska (La Maison où j'ai grandi av Françoise Hardy).

Texten handlar om en pojke som växer upp i slummen, men som överger sin familj för att flytta in till staden. Texten betyder särskilt mycket för Celentano, då han själv växte upp på via Gluck, gatan som låtens titel syftar på. Låten spelades vid San Remo-festivalen 1966 första gången, som då var Italiens uttagning till Eurovision Song Contest, men blev utslagen. Trots detta blev så småningom Il ragazzo della via Gluck en av Celentanos mest kända sånger.

Britt Lindeborg skrev den svenska texten som fick heta Lyckliga gatan. Lindeborg växte upp i Gamla Hagalund och inspirerades till den svenska texten när kåkstaden revs under 1960-talet. Även Lindeborgs självbiografi har fått namnet Lyckliga gatan - du finns inte mer. Sången spelades in av Anna-Lena Löfgren som gav ut den på singel i oktober 1967 och låg på Svensktoppen i 14 veckor under perioden 10 december 1967 -10 mars 1968, och var bland annat etta. Den toppade också försäljningslistorna och sålde guld i Sverige och platina och diamant i Norge. Den toppade även den norska singellistan 1968. Denna textversion har även spelats in av bland andra Lotta & Anders Engbergs orkester (1992) samt Lotta Engbergs orkester (1997), Trio me' Bumba (1982), Nisse Hellberg (2006), Thorleifs(2008) och CajsaStina Åkerström (Visor från förr och nu, 2007). I tv- programmet Alla tiders hits gjorde Timo Räisänen en cover på låten.

Löfgren sjöng även in låten på tyska, då under namnet Immer am Sonntag. Texten hade dock ett annat tema, och handlade om kärlek.

Källa: Wikipedia.