Mer eller mindre sällsynta fordon från hela världen, del 8

Lagonda - en röd och en blå...

Lagonda var en engelsk biltillverkare och bilmärke startat år 1906. Lagonda blev känt under 1930-talet genom framgångar i Le Mans. Lagonda blev senare en del av Aston Martin, eftersom båda företagen ägdes av David Brown Ltd. från 1947 och fram till 1972. Sedan 1989 har det inte tillverkas några bilar av märket sedan tillverkningen av Aston Martin Lagonda lagts ner.

Källa: Wikipedia

Fotograferade vid den Amerikanska krigskyrkogården i Normandie, Frankrike, 2010.

Ford Customline -52

På bilskroten, del 28

Kommentargranskning

Då det länge varit lugnt när det gäller skräppost har jag nu i skrivandets stund stängt av "Kommentargranskning".

Detta gäller nya inlägg - äldre sådana kommer fortfarande att granskas. Återkommer skräpposten så återställs kommentargranskning snabbt som ögat...

Mer eller mindre sällsynta fordon från hela världen, del 7

Citroèn SM. Byggd av karossmakare Henri Chapron till President de Gaulle, Mullhouse.

MC, Egeskov Danmark. 

Matador, Hamburg.

Matador, Hamburg.

Amazon, Hamburg.

Amazon, Hamburg.

Renault 16 -68, Mullhouse.

Trabant -86, Mullhouse.

Bättre och bättre dag för dag!

Söndagsläsning från Folket i Bild, 1956.

Dodge Coronet -57

Fotograferad i augusti 2010.

3 x Anita

Vad kan passa bättre än att fortsätta kvällen med en dos Anita Lindblom..? 

Adam Wade - The Writing on the Wall

Porter Wagoner - Take Good Care Of Her

Porter Wagoner, född 12 augusti 1927 i West Plains, Missouri, död 28 oktober 2007 i Nashville, Tennessee, var en amerikansk countrysångare och gitarrist. Han slog igenom 1951, och åren kring 1970 kunde han höras i duettinspelningar tillsammans med Dolly Parton. Mellan 1961 och 1980 hade han också sitt eget tv-program, The Porter Wagoner Show. Han blev 2002 invald i Country Music Hall of Fame.

Carter Family - I Walk The Line

Viskafors Galoscher

Från https://www.facebook.com/naringslivshistoria?hc_location=stream

BP Harlösa

En fin nostalgimack med många fina fordon.

Ett gästinlägg från Karl-Erik Stridh.

Caltex

En sprak ny Plymoth Savoy -57...

...ser man inte varje dag. I vart fall inte efter 1956-57 eller så.

Läs mer här: http://blog.hemmings.com/index.php/2013/10/18/squirreled-away-1957-plymouth-savoy-with-31-miles-to-cross-the-block/

Brook Benton - Will You Love Me Tomorrow

Lucille Starr - Crazy Arms

Bangården

Foto från augusti 2013.

Ford Fairlane 500 -66

..

Hundens och kattens respektive dagböcker

Hundens dagbok
07.00 – Tjohoo, en promenad. Det bästa som finns!
08.00 – Tjohoo, hundmat. Det bästa som finns!
09.00 – Tjohoo, ungarna är uppe. Det bästa som finns!
12.00 – Tjohoo, leka i trädgården. Det bästa som finns!
14.00 – Tjohoo, åka bilen. Det bästa som finns!
15.00 – Tjohoo, ungarna kommer hem. Det bästa som finns!
16.00 – Tjohoo, leka med en boll. Det bästa som finns!
17.00 – Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det bästa som finns!
18.00 – Tjohoo, hundmat. Det bästa som finns!
20.00 – Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det bästa som finns!
22.00 – Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det bästa som finns!

Kattens dagbok
Dag 856 av min fångenskap…

Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.

Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp.
Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna. I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Notera: lägg en på deras säng.

Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck.

Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kisse jag är. Saker och ting går inte som planerat.

På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som ‘allergi’. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.

De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem med tanke på risken att någon tjallar. Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven. Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallburen är han för tillfället i säkerhet.

Men jag kan vänta. Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias…

Milda makter...