Gästinlägg från Karl-Erik Stridh.
Denna gången skickar jag en del bilder som visar ett skepps brokiga historia. Det kan vara lämpligt med en liten historisk och juridisk bakgrund. Sändningar från fartyg, känt som off shore-radio, förknippar de flesta nog med 60-talet. Felaktigt kallas detta ofta för piratradio. Radio 88 som sände i Stockholm i början av 70-talet var en piratradio då den bröt mot radiolagen. Den sände på land i det område den vände sig till.
Sändningar från det öppna havet är lagliga då de sker från ett främmande fartyg på internationellt vatten och detta fartyg är registrerat i ett land som inte är medlem i den internationella radiounionen. Populära länder har varit Panama och Honduras. Förhållandet är det samma som Radio Luxembourg då man sänder från ett land till lyssnare i ett annat land. Detta är utanför mottagarlandets juridik, precis som utlandsprogram som Radio Sweden eller BBC World Service inte ska behöva tillstånd för att höras i de länder de vänder sig till.
Första radioskepp av betydelse i Europa var Courier ankrat vid Rhodos i Grekland. Skeppet drevs av USA:s utlandsprogram Voice of America och vände sig till Östeuropa på mellanvåg och kortvåg. På mellanvåg användes en antenntråd upphängd i en heliumfylld ballong. Det var en effektiv antenn. Denna station som startades i början av 50-talet inspirerade till starten av Radio Mercur 1958. Denna station i Öresund och senare även i Bälten gav i sin tur inspiration till många fler stationer eftersom de flesta europeiska länder hade radiomonopol där musikutbudet var mycket skralt. Politiker som värnade om monopolen insåg att stationerna var legala så de slog mot det som fanns inom de egna gränserna. Medverkan, annonsering etc förbjöds. Detta gjorde att Radio Syd kunde fortsätta fram till januari 1966 då annonsörerna var villiga att betala böter. Svåra isförhållande i Öresund stoppade istället sändningarna som senare återupptogs i Gambia men det är en helt annan historia.
Motsvarande lagstiftning infördes 1967 i Storbritannien och 1974 i Nederländerna. Stationer fortsatte sända till dessa länder fram till 1990. Mindre känt bland allmänheten är att Israel hade ett stort antal off shore-stationer fram till 2003. Även USA har haft ett par stationer på 70- och 80-talen och Nya Zealand har också haft en station som öppnade vägen för privat radio i land. EU och franska staten finansierade Radio Brod (Radio Båt) som under inbördeskriget i Jugoslaven sände från den Italiensk kusten på 90-talet.
Nu ska detta handla om skeppet Communicator som hade startat sitt liv som det norska fraktfartyget Tananger på 1950-talet. I början av 80-talet var det till salu i en brittisk hamn, togs till Florida och blev Communicator utrustad med flera nya mellanvågssändare då det var tänkt att sändas två olika program från skeppet. Vad man inte gjorde var att montera en eller två traditionella antennmaster.
1984 började skeppet testa i Themsenmynningen som Laser 730 med en antenntråd upphängd i en heliumfylld ballong. Hörbarheten var god trots att låg effekt användes. Tyvärr hade man använt PVC-lina mellan antenntråden och ballongen och denna lina bröts snabbt ned av joniseringen vid antennens slut. Ballongen slet sig och antennen ramlade i havet. Detta var dyrt och svårt att ersätta så efter ett par förlorade ballonger insåg man att det behövdes traditionella master. Sändningarna ställdes in medan rörmaster byggdes i land. Dessa blev dock beslagtagna så man byggde ett par klenare fackverksmaster ombord och monterade en antenn mellan dem. Man återkom nu som Laser 558 och blev snabbt en mycket populär station med åtminstone 5 miljoner lyssnare.
1986 hade man stora tekniska problem och båten ankrades upp på redden vid Harwich medan reparationer genomfördes. Det skedde även ett ägarbyte och skeppet kom tillbaka som Laser Hot Hits. Masterna rasade vid några tillfällen och fick byggas upp på nytt på Nordsjön. Efter några år kollapsade projektet, båten flyttades till den belgiska sidan av Nordsjön för reparationer och sedan vidare till Portugal. Nu hade man lyckats köpa loss de ursprungliga rörmasterna men projektet avstannade.
Här kunde det hela ha slutat om inte det skett en oväntad utveckling i Nederländerna. Här hade ett stort antal privata stationer fått licenser på FM och landet har väl utbyggda kabelnät där man även kör ut radioprogram på FM, även sådana program som inte har egna sändare. En sådan kabelstation hade nu fått en mellanvågslicens men att få bygglov till en antennmast skulle vara en långsam och svår process. En båt, däremot, behövde inget bygglov. Så kabelstationen Holland FM köpte Communicator, tog den till Nederländerna där den registrerades med hemmahamn Rotterdam. Man beslöt att göra en enda hög mast av de två rörmasterna och NOZEMA, som är det statliga bolag som driver sändare i landet monterade en ny starkare sändare ombord. NOZEMA motsvaras i Sverige av f.d. Televerket/Teracom.
Båten förtöjdes vid en brygga i Trintelhaven som knappast kan kallas en hamn. Det är helt enkelt en brygga vid den fördämningsdamm som delar av den södra delen av Ijzelmeer. Dessa dammar ingår i ett långsiktigt projekt att skapa land av det som en gång var en havsvik. Just denna damm går mellan Enkhuizen i väster och Lelystad i öster och är 26 km lång och fungerar även som landsväg. Båten var nu förtöjd på norra sidan av denna damm och låg där ett par år. Under tiden hann Holland FM sälja båten och licensen vidare och under årens lopp sändes det under olika namn på frekvensen. Senare flyttades båten söderut till Pampushaven i närheten av Almere för att få en starkare signal i Amsterdam. Här var det dock så grunt att båten stod på botten och hade knuffats på plats av en bogserbåt.
En av de stationer som sände från skeppet på 90-talet var Q Radio som satsade på tropisk musik. Denna station, som startade 1998, hade inte bara en båt som sändarbas utan hade även en mycket udda placering av sin studio. På bangården i Zutphen i de östra delarna av landet stod den tidigare östtyske ledaren Erich Honeckers representationståg. Här hade man studion i hans tidigare sovvagn och en del av radioutrustningen hade man lagt uppe på bagagehyllorna i den kupé som utgjorde studio. På vagnstaket satt parabolantenner som via satellit matade signalen till kabelnäten och sändaren ombord Communicator.
En bit in på 00-talet lades sändningarna ned och skeppet flyttades till hamnen i Ijmuiden i väntan på nya köpare. Då hade en Heineken-flagga hamnat upp-och-ned i masttoppen. 2006 gick färden till Orkney där en station hade fått en kortidslicens. En FM-antenn monterades då i masttoppen. Sedan skedde det oundvikliga: båten skrotades i Storbritannien.
Jag har följt båtens förflyttningar. De svartvita bilderna från redden vid Harwich är mina egna. Jag fick klättra uppför repstegen och fick en rundvisning ombord.
Bilden från Trintelhaven tog jag genom bakrutan på en buss mellan Lelystad och Enkhuizen. Tyvärr några ränder från min gamla scanner. Jag besökte även Q Radio i Zutphen. Sedan skaffade jag digitalkamera så bilderna från Ijmuiden är bättre.
Jag har kompletterat med ett par lånade bilder av Tananger och ballongantennen.
Jag har även scannat in Laser 558:s QSL-kort (bekräftelse på mottagning). I bakgrunden kan man se Radio Carolines skepp Ross Revenge med sin 90 meter höga mast. Denna mast knäcktes i en svår storm i november 1987. Det återstod bara 20 cm. Personalen byggde nya master ombord ute på Nordsjön. Tyvärr har man vikt kortet för att få ned det i ett smalt kuvert.
Intressant!
SvaraRadera